När jag går hem från skolan i min skoluniform och solen lyser över den klarblåa himlen.
När jag kommer hem och det fortfarande är 35 grader, slänger av mig kläderna och gör bomben ner i poolen. Bryter tystnaden.
Gå nere på stan och folk hälsar på en med knakig dialekt men alltid lika glada.
Att känna att engelskan bara trillar ur munnen utan att tänka.
Gå barfota i strandbrynet och känna vattnet mellan tårna.
Att inte behöva stressa sig igenom paradiset, utan veta att man ska vara här 1 år.
Känslan när man tillslut ställer sig upp på surfingbrädan och känner vågen glida under sig.
Kunna säga att jag bor här.

Att jag är en del av detta