Jag känner mig som en prinsessa som åker till sitt drömland och träffar sin drömprins (?) och flyttar in i ett slott.
Allt känns som en saga. Den bästa sagan som skrivits.
Men det är ingen saga, det är mitt liv.

Nu är det verkligen dags, detdär man gått och väntat på i ett år nu, och det är sjukt.
Mitt liv ligger i mina händer och jag kan bestämma vad jag vill göra av det.
Det är en konstig känsla jag har i magen just nu.
En blandning av rädsla, spänning och lycka.
Allting är bakom mig nu. Jag börjar ett nytt kapitel i min saga.


Nu är det inget "snart åker vi" längre.

Vi ses i Australien